Cerca
  • Maura del Serra

Maura Del Serra

Maura Del Serra f. 1948 från Pistoia är docent i litteratur vid universitet i Florens men är samtidigt en produktiv poet, dramatiker och översättare sarnt författare till litteratur kritiska verk om författare från Italien och andra länder Debuten som poet kom 1978 med L'arco (Valvet). Därefter har följt elva diktsamlingar och 2007 gavs samtliga hennes dikter ut i volymen L'opera del vento (Vindens verk). Som dramatiker har hon gjort sig ett namn med lyriskt genomarbetade pjäser bl.a om historiska personligheter som Scintilla (Augustinus hustru), Agnodice (grekisk fysiker från 300-talet f.kr.) och balettdansören Nijinskij.

Maura Del Serra har mottagit en rad priser för sina diktsamlingar och pjäser, vilka även blivit översatta till flera andra europeiska språk.

I sin poesi intresserar sig Maura Del Serra för det existentiella eller snarare för ett sökande i det existentiella genom att med språkets hjälp tränga in i flera nivåer av det mänskliga samtidigt. Själv menar hon att poetens uppgift år att vara översättare av det osynliga. Maura Del Serra djkter är ofta emblematiska där bilder som Vi sitter i rummen, vi irrar i städerna / hjärtan i kött i hjärtat av sten", "skepp och skäl och ikon och dörr och kors av trä" eller I folkens och generationernas vingärd kondenserar betydelserna av det synbart enkla. Det poetiska sökandet kan försiggä i vardagliga miljöer - pä växlingskontoret, i en flygplanskabin eller i sängarna "där vi vilar som vallmor i strömmen" medan det förflyttar läsaren till en magisk tilivaro 'bortom" där poesin som intuitiv vetenskap medlar mellan olika motsatsförhållanden som föreställning - form, elier upplevelse - substans men framför allt mellan jaget och världen.

I dikter som "Ordet", Ödet och Bakorn solen och natten antar hon en profetisk ton, och visar hur platonskt-kristna religioner men även österländsk visdom är köllor ur vilka hon hämtar sitt tankestoff. Det centrala för Del Serra är dels poesin i sig - Poesin är för mig moder och mästare pä djupet", säger hon, dels poesin som medel fär att utforska det gudomliga i människan. Detta läter sig dock inte göras en gång för alla utan varje dikt är ett fragment i detta arbete: som t.ex. i Medvetande: "Jag, en drottning i kedjor / --- / sitter på tronen av vatten jord eld / och luft: svävande mellan kända och okända väridar".

Åven dikter som gestaltar naturen och dess besjälning som Till vindens lov eller "Vägens grönska", talar lika mycket om människan och hennes inneboende andlighet och hur vi genom denna andlighet är länkade till naturen. Det är också där vi får kontakt med det poetiska som i sin tur hjälper oss att efterforska oss själva och så är cirkein sluten.


Ida Andersen, författare och litteraturvetare

Texten är från 2008

0 visualizzazioni